Muffzi

Min förlossning

Det hela började runt i vecka 30 med massa sammandragningar och förvärkar till förbannelse ut och in på förlossningen titt och tätt fick mediciner som skulle stoppa och ta bort smärtan så jag skulle kunna sova och fungera normalt men inget hjälpte fick ligga inne för vila upp mig hjälpte inte hade dessa pin värkar hela tiden ville nu bara att det lilla livet skulle komma ut gick nästan dagligen till MVC och specialist MVC och hade noga kontroller bokade även in för ett kejsarsnitt men på vägen bestämde jag mig ändå för kämpa in i det sista och föda vaginalt. Men vi vecka 40+3 vart det för mycket så vart bestämt med en induktion ja en igångsättning skönt äntligen så fredagen den 7 okt fick jag komma in vid 14 tiden och vart undersökt och ett CTG som vanligt. Bara öppen ca en cm men det hade jag nu varit ett tag. Senare på kvällen fick jag då en gel som skulle få livmoder tappen att mogna och helvete va man fick mäns smärtor av den skit jobbigt. Och rummet jag log i rymdes bara en säng så Pierre fick lov att åka hem och sova. Och under natten fick jag en till omgång gel och ännu mera ont jävlar va klen jag kände mig fick massa värk mediciner men inget hjälpte fick brikanyl som ska ta bort sammandragningarna men nej det gjorde det inte bad om kejsarsnitt då men nä det är helg och mitt i natten hade det inte direkt med personal fack it kämpade vidare och fick massa stöd ifrån barnmorskorna himla goa dom alla var. Hade knappt lyckats sova nåt men det hade jag ändå inte gjort på filea veckor så vannan var inte. På dagen kom Pierre och vi vart utskickade på en promenad för få i gång det hela då jag inte ville ha mera gel och fortfarande bara öppen en cm. Så ut på promenad ner bakom sös förbi tato lunden och upp för trapporna till sös igen köpte fick och gick till rummet och var hel slut fick mat men vart svårt att äta då jag hela tiden hade sen natten värkar var tionde minut som tydligen inte gjorde nåt för att få liv morden att öppna sig. Men sen kom som allt mer regelbundet och gjorde mer ont durshade ett antal gånger för lindra smärtan fick morfin men inget hjälpte.. Log i sängen och somnade till mellan värkarna hade ont i några sekunder sov ca tre minuter så höll jag på till runt 19.00 tiden då jag fick komma till förlossningen väl nere kopplade dom på CTG igen känns som jag bara legat i den maskinen men nu fick jag lustgas oh va skönt log med den till slut nästan hela tiden och ingen fick röra den bad om EDA tog en himla tid innan narkos läkaren kom när han väl kom fick han larm typiskt men till slut kom han och det hjälpte för stunden . Men när jag väl kom ner till förlossningen var jag iaf öppen tre cm sen poff sa det så var det tio cm bara på någon timme fick krystvärkar men hade en liten kant kvar så jag fick bara små krysta men vips fick jag sätta i gång på allvar slängde bort lustgasen som bara var i vägen och krystade för kung och föster land helt tyst men några enstaka brumljud tog det knappt en halv timme så vips var han ute och på min mage va härligt det gör inte ont längre men det lilla knytthet gjorde inte mycket väsen för sig och vips var han borta och Pierre med bort tull barnläkaren han slutade andas skit hjälp men barnmorskorna sa det var lugnt och där ligger man och ska pusta ut moderkaka och bara längtar till sitt barn efter ett tag kom Pierre tillbaka och jag fick dursha och byta om fick fika och bara sitta vänta för få träffa mitt lilla knytte som för till neotal avd han hade svalt vatten och fick lov att röngkas och så en sond och syrgas när man väl fick komma och se han ligga där vart man lite förstärkt men dom sa att han var en stark rakare. Fick ha han i famnen och försöka amma medans han sond matades och ja härligt var det att få hålla om han fick springa mellan rummet och akut rummet hur mycket jag ville själv hade jag nu eftervärkar och kände mig som en babian i muttan. Efter en tid vart han bättre och han kunde andas själv och jag kunde ha han på rummet men med städning sond matting och kontroller jobbigt att aldrig kunna sova men för varje dag som gick vart han starkare och starkare nu är vi hemma på premition få åka tillbaka varje dag för en nyomgång medicin. Ja det var den lilla snabba varianten av min förlossning orkar vänligen inte skriva ner allt då jag sparar min energi till lilla Oskar som kom 20 11-10-09 03:29 53 cm lång 4095g Och han är älskad av oss alla.