Depression
Depression är en del av mig haft de så länge jag kan minnas. Har perioder i mitt liv som är bra jag kan känna lycka jag är glad kan leva visst min ångerst fins där men allt flyter på, Sen kommer de stunder jag deppar så kallad mörker depression. Och ibland säger de bara pang och ångesten paniken nedstämdhet och allt där till kommer och jag gömmer mig i min bubbla bakom ett leende.
Tagit mig många år lära mig hantera alla känslor på ett sånt sätt att jag kan hantera vardagen leka med barnen ha roligt och le korta stunder. Men ibland är den påtaglig och jobbig jag vill bara sätta mig ner och gråta. Bara få vara ifred. De som får mig att kunna fungera är mina barn dom får mig att vilja kämpa leva livet. Att då se dom växa upp se dom lyckas. Älskar mina barn med hela mitt hjärta. Men livet är inte en lek utan en verklighet där man får kämpa sig fram i samhället. Inte de lättaste när man är nedstämd deppad har katastrof tankar och ångerst men man lär sig hanterar allt de där de tar tid de tar kraft har man viljan så går de fast de kan kännas omöjligt.
Och jag är stolt att jag kan fina lyckan och glädjen i de små stunderna som fins som när barnen kommer med en teckning eller berättar att dom gjort nåt bra haft kul. De små stunderna är de som får mig att kämpa mina barns leenden deras kramar. Ja man får hålla hårt i dom stunderna.
